regnets smatter är vapen som tar eld
varje känsla som faller är ett mörker i dig

domnar dina droppar
över stängda ögonlock
må du skylla dig själv för att du inte tillbad din natt

ge vika för sinneslika
bejaka det dystra i din vardag

någonstans, någon gång tog dropparna ner dig
tvingade dig att bära allt mörker i din stad
tvingade dig att gå in i dig själv och se vem du var

skaka fönster
du är fast i denna utsikt
allt mörker som samlas här är ditt
och din plikt att bära strikt

du driver ej med känslor
folk ser dig snarare som känslokall

du faller smattrande ner i din trygga, varma famn
viskar,
låt elden brinna, i helvetets namn