Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En Miriamin, en följetong, en oförglömmlig min...


Margaretas parkäng

I en tidlös reaktor stannar du,
en ödesdiger kyss bejakar ett ljud.
Med svullna sinnen hovrar Maggan stilla
- skuldror lyfts av livets Skilla.


Bunden vers (Annat versmått) av Georg Möller
Läst 157 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-06-12 10:49



Bookmark and Share
  > Nästa text
< Föregående

Georg Möller
Georg Möller