att i längtan gå

redan innan

nio månader

och lite till


att ta emot slag

skydda kropp

ducka nävar

parera sparkar


att se men blunda

rus och bakrus

vända bort

men ändå vara kvar


att ställa upp

trängas in

i hörn

under tyngd


att härda ut

intala sig

allt är bra

som det ska


att bära liv

och föda fram

i ett krig

som var vi


att lämna bort

var så svårt

inget val

bara överlevnad


för barnets skull