ett slag kan rymma så mycket

ur knuten näve

kärlek som övergått i makt


känner du så starkt för din käresta

är du inte längre kär

något annat har smugit sig på


kärlek är varma vindar

ur solbelyst himmel

är ömma smekningar längs hud


är aldrig och kommer aldrig vara

blåmärkta ögon, spruckna läppar

regnbågens urvattnade färger 


blodet som rinner ur näsan

blånader som lyser matt

brutna revben smärtande


och blicken i rädda ögon

som inte vågar möta

bödel förklädd


gå efter första slaget

sluta slå du som slår

vänd om och gå båda två


ni var aldrig för varandra

håller ni fast

kan båda klandras