Jag såg aldrig tecknen
Anade aldrig att du tänkte dessa sjuka tankar
I min värld lekte livet
I din var det kaos

Så lika, men ändå olika
Du i din konstruerade fantasivärld
Jag i min

Den där kvällen kunde jag svära på att du sökte min blick
Letade det rätta ögonblicket att vräka ur dig
Tystnaden mellan oss var talande
Fick mig att darra

Ett ord räckte
"Hora", skrek du plötsligt. "Förbannade luder."
Svartsjukans demon slog sig ned mellan oss, och svepte med sin skarptandade svans.
"Jag ser nog hur du gör dig till när han går förbi", fortsatte du, och höjde knytnäven.
Slog mig

Jag hann aldrig värja mig
Såga aldrig tecknen
Kunde inte läsa din min
Förrän det var försent
I min värld lekte livet
I din värld var det kaos