Mina kullerstenars lagda bana,
kantar din karusells strassprydda svanhals.
En resa genom ett brokigt hav.
En reflektion av glädje och alla rätta svar.
Svar som ledde mig till en själalik skatt
- en kärlekens Pandoras ask.
Våra sinnen galopperar utmed passionens gata,
på jakt efter den ratade skatans plats i hierarkin.
Du, jag och Platon i grottans alldagliga eufori.
Med eldens bågade lågor vandrar vi,
och odlar imperfektens superlativ.
Tankar som hånar korrumperat intellekt
dränerar isterbandens impulsiva skrin.
Vårt vänskaps hembrända potatisbrännvin,
skall för evigt hänga i framtidens draperi
- där fladdrar ditt gomsegel likt livets likvid.
Din familj, denna trygga kaj
- en kaj jag gärna förtöjer vid.
Tack för att jag får vara en del av din kärlek,
en kärlek som för ditt hjärta hem igen.
För alltid är jag din väggrens flora,
en trottoar du aldrig kan förlora.