Under många år hade jag döda fält
i min lyckohjärna

som tvingade mig att manövrera, backa
och planera
resorna genom dagarna

men sen kom minröjaren
och tvingade rädslorna
åt sidan

Känner inte längre oro
för att förlora en arm, ett ben
eller mitt hjärta

Jag vet att marken är säkrare nu,
men jag vet också att även minröjare
kan missa det avgörande.

Det är dags att förlita sig på glädjen
i att det som sker faktiskt sker.