Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min barndoms skamvrå






jag var så ledsen

jag var så låg

jag var så förnärmad

så jag blev trotsig

nu är du dum sa pappa

svagt sa mamma

du kanske inte får den där pulkan

i för tidig julklapp

när du håller på så här

gå in på ditt rum

jag var 8 år och drämde igen dörren

rev sönder affischer

slog sönder saker

plågade katten

svalde mitt ursinne

och gråten brände

i magen

släckte & gömde mej under täcket

låg därunder länge

tills själva mörkret

började glittra

det var då Rädslan

tog sitt grepp om mej

första gången på riktigt

det var då jag började

ta min tillflykt

in ett fantasijag.




Fri vers av Johan Bergstjärna VIP
Läst 175 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-06-24 21:37



Bookmark and Share


  Dufvenberg
Usch vilken otäck bild du målar upp.

Men väl skrivet.

Kram
2012-06-25

  Bibbi VIP
Så ovisliga och kärlekslösa föräldrar kan vara. Upphör aldrig att förvånas.
2012-06-24
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP