Tallarna rörde sig utsvävande fram-och-tillbaka i ett förvirrat utlopp av känslotantrum och svärta. Världen var knivskuren. Upp-och-ned-vänd och hängd på tork. Ingen värld utan en annans sätt att förhålla sig till den. Min syn var borta, mina inälvor vaggades av en gracil död. Våndorna var mina sorger, sorgerna var från alltings förhållning. Min perception.

Himlen var purpurröd och fylld av aska, marken likaså. Stigen där jag just dog vadade djur av muterade fadrar och mödrar. Vankades gjorde innanmätet av helvetets djur, lekandes i den grådaskiga och vanskapta ryggraden av skogen. De var de nya människorna. De var på väg upp. Maten var slut, helveteshundarna blev helt plötsligt mat ån sina gelikar, sin familj, sina bröder.

Vägarna var mörkblå. Nedanför härjade himmeldjuren med sina piskor, de ströp ihjäl varandra medan de slet ut ryggraden på dom; alla skrek i både smärta såväl som lustfull njutning. De hade blivit ett. De hade förlorat sig själva i den andre, ingen var numera i fulländad existerande form. Luften spriddes med hjärtslag som etsade sig fast i hela kroppen precis som klortabletter hos en poolmasochist skulle sprida fördärv och varmt bubblande glädje. Ögonen breddade ut sig och vadade i sig själva medan deras kommande generationer trampade sönder hinnorna i sin vanliga kåta och lekfulla tappning; ett potpurri av diverse grav dekadent förvirrad glädje och dopamintillförsel.

Alabasterkvinnorna låg med varandra, kvastar, XXL-dildos, strap-ons och strumpbyxor. Jag tog den också. Vår mäktige KONG-DONG; tillbedjad av alla våra fertila kvinnor såväl som låtsaskvinnor, stora som små, trånga som slappa. Fetto-greta tog den längst in.

Kong-Dong skrattade hånfullt medan hans penis petade ut genom hans gylf, som han vore ett fullskapt pucko, i en bemärkelse som gav en aspirerande jubelidiot en knäpp på näsan.