Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min dotters namn betyder sol. Veckorna utan henne behöver verkligen fyllas på med ljus. Min mest depressiva dikt. Ever!


SOL

Utgångsläge
På knä
När du behövde en mun
Det finns ingen tröst
Jag försöker ta mig förbi ett nät av irrande tankar när jag får spindelväv i ansiktet i motionsspåret
Träden är fortfarande gröna
Men nu byts årstiden
Dagen är ett ovanligt grått tillstånd
Det finns ingen tröst
Utom möjligen att tågrälsen ligger högst tjugo meter från spåret på den här sträckan
Vissa tider passerar tågen med bara nio eller tio minuters mellanrum
Jag lever tio minuter i taget
Lever ett förlorat liv
Med förlorade barn
Tio minuter i taget
I skogskanten ligger en smutsig barnsko av flickmodell
Lila och med rosett
Genast tänker jag på min stulna dotter
Utgångsläge
Jag bär klänning
En av alla lyckliga sorgedräkter
Trots min hotellvana är det bara ett par år sedan jag fick veta att man i den här staden kan hyra rum och betala per timme
Det är efteråt man betalar dyrt med sitt äktenskaps trasiga kropp
Jag har en drink i min hand och en av alla lyckliga sorgedräkter på mig
Det borde jag verkligen inte ha
Jag har fem män att välja mellan
Kanske fler om jag vänder mig om en stund
Om du behöver min mun
Om du behöver min mun
Greppet om huvudet är så välbekant
Jag har redan gjort det här
I ett annat liv
I en annan tid
En konkubin bland konkubinerna
Det allt hårdare greppet
Enda skillnaden
Det är mitt val
Jag väljer
Dig eller dig
Om du var på mina läppar
Om du behöver en mun
Om du behöver en mun
Utplåna en annan smak
Den bittra kalken
Jag håller ett glas i min hand
Utgångsläge
Nollpunkten
Jag klarar flaskan själv och har lämnat mästarens fötter
Jag blev så oändligt trött på att höra om madonna-och horakomplexet
Jag blev så oändligt trött på inrökta rum där tiden gick snabbt och ljusen brann långsamt
Där nätterna aldrig tog slut
Om du behöver min mun
Om du var på mina läppar
Det finns ingen tröst
Det var jag som födde solen en söndagsmorgon och gav tre liter av mitt blod
till det rödrosa gryningsljuset som sipprade in i förlossningssalen
Hon faller över skuggan med ett skratt som redan låter avlägset
Hon faller över skuggan och skrattet ger mig en frist
Jag får tio minuter till
Jag måste höra det igen
Och jag väntar tio minuter i taget






Fri vers (Spoken word/Slam) av Linda Örnvall
Läst 456 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-06-29 22:05



Bookmark and Share


    Virtute
Oj vad bra!
2012-06-29

    ej medlem längre
Starkt och vackert. Blir berörd. Mycket.
2012-06-29
  > Nästa text
< Föregående

Linda Örnvall
Linda Örnvall