Det fanns aldrig en tanke,
värd att tänka under en ridå,
när vi var ensamma under nattens tak.
Kan vi någonsin minnas denna dag?
Kan en känsla fastna i en evighet?
En kravlös reflektion fäster min blick,
din att fånga i retur.
Du möter mig i mitt palats.
I min dröm.
I min kropp.
Du undrar varför min stig är smal?
Jag vände mig bort,
du gav mig inget!
- Håll mig,
håll mig - här och nu!
Vad gör jag,
med en evighet hängande över mina axlar?
I ett ögonblick planerade jag ditt liv,
men sanningen drev bort,
än en gång,
utan dig i min famn.
Jag vet hur du känner.
Du känner!
Du känner.
Vad är det som händer?
Ta mig - nu!
Mörkrets täcke sluter min kropp.
Värmer.
Bedövar.
Säg att du älskar mig,
fyll min själ med sommar.
Lova mig en verklighet lik min dröm,
låt mig visa dig vägen.
Din dag sårar min tår,
fyller den med vätska,
rymmer min ensamhet med rum.
Vart du än går står en skugga av min kärlek.
Lova mig din kärlek,
lova mig en del av ditt liv.
Ett rum att andas i.