Elis, min Elis, vad gör du denna natt
månen stirrar full på oss, med ett finurligt litet skratt

'jag skapar nattlig glöd' ljöd månen ur sin mun
'ty det behöver kreativa själar som är vaken i denna stund'

Hanna ensam satt, i hemmets trygga vrå
'måtte något hända snart, det offrar jag min själ på'

hon var just på väg att ge vika, lämna allt och ge sig
då natten, i en sekund, tystnade och Elis plötsligt sa 'hej'