Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det påverkar oss mer än vi tror, det där vi kallar Döden


Ensam, så ensam

Har ingenting jag kan ge
Men så mycket jag vill släppa ut

Har ingenting att luta mig mot
Men så lite kraft att ställa mig upp

Ögonlocken är slutna
Men älskling
jag kan fortfarande se
Läpparna är stängda
Men vännen
Jag kan fortfarande känna din smak

Ensam
Så ensam

Du hade så mycket att ge
Men så orättvist lite tid

Är det såhär livet ser ut?
Är det här allt?
Det man hade som kärast
Kidnappas
Och det enda man får behålla
Är hjärtkrossande minnen






Fri vers av rolfsman
Läst 597 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-07-04 22:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

rolfsman
rolfsman