Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den ofullbordade Hungern.

Hennes huggtänder hade varit inuti honom endast en gång och ändå hade de lämnat ett osynligt märke på hans hud, i hans blod och även hans andning. Genom att ta hans blod hade hon även tagit hans själ.
Lucian Mckade satt på Mists tak som han hade gjort de senaste sju nätterna. Stilla och grym som en staty ignorerade han mobiltelefonens vibration i rockfickan och stirrade på det tunga snöfallet. Längtan efter Mist pulserade i hans hjärna och långsamt växte huggtänderna. Kniven i hans knytnäve darrade. Det fanns endast två sätt att stoppa den här galenskapen.
Knulla henne eller döda henne.
Han kände vibrationen av mobiltelefonen igen och även den här gången ignorerade han den. Han visste att Alex aldrig skulle ge upp i sitt sökande efter honom. Det plötsliga ljudet, det lät som om någon släppte ut luften från en ballong, ryckte bort Lucians tankar och det enda han nu kände var en rå längtan. Han ställde sig upp och hela kroppen blev varm medan ett morrande fyllde hans strupe. Fan ta henne. Med endast ett bett hade hon gjort honom till ett djur, en varelse av förstörelse, och även om det kanske inte var hennes mening att förstöra honom skulle han få henne att betala.
Lucians hand höll hårt i kniven och med en panters rörelse hoppade han ner till den lilla balkongen utanför hennes rum. Fönstret var stort och under de gånger han stått där och betraktat hennes sovande gestalt, hade han enkelt kommit på hur han skulle öppna det.
Mörkret låg över hennes sovrum, det enda ljuset kom från gatornas lampor nedanför. Då Lucian hade en utmärkt syn kunde han utskilja möblerna, konstverken på väggarna och vampyrkvinnan som låg i sin säng. Hon låg på rygg som vanligt, det mörkröda håret flöt över den vita kudden. De förra nätterna hade hon sovit, orörlig. Men den här natten rörde hon sig.
Han lutade sig närmare glaset och betraktade hennes underkropp, särskilt benen, under täcket. Det var som om hon sprang maraton i sina drömmar. Galenskap trängde in i hans medvetande igen och istället för att lämna hennes fönster och åter sätta sig på taket, bröt han fönstrets lås väldigt tyst, öppnade det och gled in.Han flög till sängen och stod över henne som en orm. All stabilitet han kämpat för att behålla hade nu försvunnit, glömd.
Han morrade lätt åt henne, mot hennes bleka, perfekta ansikte som var inramat av mörkrött hår.Ingen kvinna har rätt att vara så vacker. Ingen kvinna hade rätt att hålla honom fångad.Huggtänderna växte tills de nuddade hans underläpp som nålar. Allt han kunde se framför sig var blod och allt han kunde smaka var sex.
Det enda han kunde göra var att placera kniven i hennes hals. Mists ögon öppnades när hon kände den kalla metallen.
-Du.
-Jag är inte den du tänker på, prinsessan?
Hennes armar som varit under täcket drog hon nu upp; fingrarna slöt sig om hans vrist.
-Vad håller du på med?
-Rör dig inte.
-Släpp mig, din jävel!
Lukten av hennes rädsla kunde inte stoppa galenskapen.
-Prata inte. Även dina andetag mot mitt ansikte får mig att vilja klösa din hud för att komma innanför.
Hennes blick smalnade medan hon betraktade honom.
-Vad har hänt med dig? Du ser-
-Jag sa att du inte skulle prata!
-Om du har kommit för att döda mig, sa hon medan hennes naglar grävde sig in i hans hud, kan du inte förvänta dig att jag kommer att dö enkelt eller tyst.
Hon pressade ihop läpparna, rädslan spände hennes käke och huden runt hennes ögon.Medan Lucians huggtänder växte ännu mer utbrast han, Jag hatar dig.
Hon stirrade på honom, utan att blinka, näsborrarna fladdrade när hon andades in och ut.
-Hatar du mig eller dig själv?
Han lutade sig närmare.
-Du har förstört mig, viskade han nära hennes mun. Kan du förstå det? Jag kan inte äta. Jag kan inte knulla.Hans huvud började dunka, musklerna likaså. Fan också, han ville ha hennes mun under sin, hennes blod över hans tunga. Om han pressade kniven lite till kunde han få det, få allt.
-Den natten du kom till mig –
-Jag planerade det inte, Lucian,” avbröt hon honom. Jag planerade inte att äta –
Han avbröt henne genom att pressa kniven närmare hennes hals.
-Ett till ord och jag kommer att äta av dig.




Prosa (Novell) av Vampyrens hjärta
Läst 250 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-07-23 12:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vampyrens hjärta
Vampyrens hjärta