Jag fostrades att tro, inte bara på Gud, även lögnerna.
Så jag bad, skänkte gåvor, ställde upp. Var till lags.
Frikyrkopastorn tog min oskuld. Läraren bankade vett i min spröda kropp.
Mina föräldrar slet i sitt anletes svett. Far för ekonomins skull. Mor med maten, hushållet och kläderna.

Så valet att gifta sig var lätt.

Prinsen kom ridande med sin bil, sina ögon och ganska hyfsad lön.
Han krävde sin rätt. Så där låg jag, på rygg, lät honom komma.
Maten på bordet klockan fem. Få barnen i säng.

Tystnad råder i Herrens hus.

Åren gick och inget blev annorlunda. Lyd din plikt. var ingen gnatig kärring.
det är klart gubbarna måste få ha sitt. Spriten kokades i källaren.
Tipsextra, Folkets hus, och söndagens förlåtelse i kyrkan.

Målade hus, klippta gräsmattor. Tvätta ditt byk. Dölj såren, ärren, minnena.

Ibland mötte jag prästen, han som gav oss småflickor sin heliga säd.
Läraren som slog hellre än lärde, hade flyttat. Men skolan var densamma.
Mina föräldrar blev äldre och äldre. far grät ibland när han var berusad.
Mor sa ingenting. Det var bäst så, brukade hon säga.

I huset bredvid fanns en kvinna. Yngre än mig. fri och levande. Hon levde själv, nej hon levde med sina barn men utan man. Därifrån hördes skratten. Musik och dans. Barnen sprang i trasiga skor men log.

Vi hade allt, utom kärlek.

Naturligtvis röstade jag på de mina. De som följde den rätta vägen. Hyllade Bibeln, Gud och överheten. Ibland bjöd grannen på fika. fruktpaj, Vaniljssås och likör. Då fnissade vi och pratade skit om män.

Min man hade slocknat. brann inte längre. men på Lördagarna krävdehan sin rätt.
Stank av sprit och ciggaretter. Kröp ner mellan mina lår och fick sin längtan stillad.

Barnen flyttade, fick sitt. Några barnbarn.

En kväll när mörkret slöt sig extra hårt runt själens hålrum. När inte längre prästens ord eller lärarens slag kändes lika starka. Gick jag in till grannen, fick kaffe, likör och några drinkar. När hon kysste mig visste jag svaret på alla mina frågor. Lät henne smaka, smakade själv och njöt.

har kärringen blivit lesbisk, tänkte jag den natten när jag låg bredvid min snarkande man och kände hat.

Men nej inte var jag det. jag var bara så trött på lögnerna, spelet, maskerna.
Prästens kuk hade sått sina demoner. Lärarens slag kvävt mina drömmar.
Far och mor gjorde nog sitt bästa. men de trodde ju på prästen, på läraren och Gud. Så vad att vänta, annat än tomma löften om evigt liv.

Jag lämnade huset där jag fjättrats. Mötte kärleken på nytt. den rena, fria kärleken.

Idag gråter jag mig inte längre till sömns. Eller skäms för min längtan.

Inte heller tror jag på lögnerna.

Ibland åker jag hem till byn. besöker grannen. Njuter både fruktpaj och kärlek.
Min man, min nya man förstår mig, låter mig leva som jag är.

dessutom uppmuntrar han mig att skriva. Låta tankarna forma ord.

Som de här.