Som barn ville da jag skulle tro på deras värld
där far fick slita sönder sin kropp
mor fick intet
medan prästen och lärarn
fick mig

så det gör ont
att se dem på TV
läsa deras tidiningsspalter
höra medmäniskor hylla dem
applådera

deras värld

Idag frågar barnbarnen:
Vem kan man lita på?

så jag svarar:

Bara dig själv. Men glöm aldrig att du behöver andra. Andra behöver dig.

då ler de lite grann

och säger:

Du är visst kommunist precis som farfar?

Varför tror du det? frågar jag.

Jo du vet att folk inte är att lita på. Samtidigt som du säger att man behöver varandra.

De är smarta, mina barnbarn. Kan läsa mellan raderna.

Och förstå.