Så slockan sista stjärnan för inatt,
när ljus pockar på,
när ljus pockar på.
Skuggorna försvinner därför att
ljuset kan dem nå och kväva.
Djävlarna som brände upp de själva brann
till askan den grå,
till askan den grå,
ända ner till grund så de försvann.
Du åter i det blå
kan sväva.

Att hålla mörkret kvar i solens sken,
omöjligt ida'
omöjligt ida',
för när hjärtat inte rymmer någon sten
det vill heller bara va ditt hjärta,
och ska dunka på så att du orkar le,
och känna sig gla',
och känna sig gla',
och det mörka som du längre ej kan se,
krympte som det ska
till ärta.

Hela världen blommar blommande för dig,
du delar den med,
du delar den med,
med den som vill va' där men ser den ej
alla blommorna och träd i världen,
ty du vet ju hur i mörkret allt är grått
men bara en glimt,
men bara en glimt,
Ljus i detta mörker gör man fått
en skymt
utav att härlig är den.