Det är när verkligheten smyger sig på,
som man plötsligt inser att tiden på äventyret går mot sitt slut.
Det är först då man inser hur bra man har det,
ser de små vardagliga guldkornen
och sakta inser att det är just dem man kommer sakna allra mest.

En stad, en familj och en vänkrets,
alla kommer de alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det är med en tår i ögat och ett litet leende på läpparna,
som jag snart tar mina väskor och lämnar allt detta.
Inget kommer någonsin bli detsamma,
men all makt att göra det bästa av situationen;
ja den ligger i mina händer.

och känner jag mig själv rätt,
så vet jag,
att alla dessa guldkorn på ett sätt eller annat
ALLTID kommer finnas kvar i mitt liv.