Då
ett löv
högt upp på grenen
vacker himmel ovanför
nedanför
en skyddad plats
en skugga i solen
ett skydd för regnet

Min själ
en mening
i berättelsen
som förklarade allt
oersättlig

Min kropp
en nyckel
till låsta dörrar
en plats för vila
lek, tröst och eftertanke

Min ande
en röd tråd
genom alla världar
Levande

Nu
ett enkelt löv
som släppt taget
virvlar runt
i kall sommarvind

Runtom alla andra
och himmel ovanför
seglande vajande snirklande
vilande nedåt
på väg
utan mål

Ett löv
vaggad till vila av vinden
tog språnget
än en gång

Nakna utsträckta grenar
med rötter långt ner i den bördiga marken
en gång en fast punkt
Hemma
Nu en svunnen tid

Ett ensamt löv
virvlar undrande
ut i det okända
längtar stilla
efter mark