I det djupaste vatten
fann jag dig

Inget hopp
ingen tillit
bottenlöst

I min djupaste förtvivlan
fanns du

Vilse i livet
ändlös tomhet
svartaste svart

Tårar blev till ett hav
drunknade i sorg
gav upp

Då kom du

blåste liv på mig
omhuldade mig
som en varm filt av kärlek

Långsamt fyllde du mig
täppte till alla sprickor
bar mig ordlöst
tillbaka till livet

Gav mig nya ögon
så jag såg
kunde se
verkligen se
vilken underbar gåva jag är
vilka möjligheter det rymmer i mig

att allt det jag tvivlar på
endast är tankar vävt
av rädslan
skapad av fantasin

Du
min älskade fader
min Gud
min stora sanna rena kärlek

I det djupaste vatten
kom du
fyllde mig med din villkorslösa kärlek
Gav mig kraft
att se det stora i allt som händer

Alla dessa erfarenheter vi går igenom
tårar
som förädlade diamanter

Upplevelsen av det svartaste svart
ger förståelse och omtanke
och med tiden
kraft och förmåga
att ge vidare
till andra