Efter fyra timmars fantastiskt spännande älskog fann
domarna matchen oavgjord. De älskande låg fortfarande
kvar i sängen men alltför utmattade för att orka vända
matchen till sin fördel. Fram och tillbaka likt vågor

på ett hav hade matchen svajat och brottningen hade
stundom varit till än den enas fördel och än den andras.
Ibland tog den ena av dem time out och ibland den andra.
Om än bara för att vila sig några minuter eller för att fylla

på sitt eget glas med champagne, skålen med jordgubbar
eller öppna ett vädringsfönster. Det hade inte gått att se
ens efter ett par timmar hur det hela skulle gå. Ställningen
var alldeles för jämn. Till slut reste sig domarna ur sina

mjukt klädda korgstolar och viftade med flaggorna så att
kombattanterna skulle se hur jämnt det var. Det var helt
enkelt omöjligt att kora en vinnare. Domarna lommade
ut i köket och drack varsitt glas mjölk, vilket de väl hade

förtjänat. Returmatchen skulle stå bara en vecka senare,
men denna gången på morgonkvisten för att ta tillvara
morgonsolen. Nästa gång skulle det hänga på om den där
nattsömnen varit god och som då även frukosten förstås.