min hals är ett stuprör den 21 oktober

brunblöta löv
i tusental
varje ett ord från en fallen tanke om dig

jag är klippstenen
mot Atlanten dig
som vågorna nästan aldrig når

du är tidvattnet i vars ebb jag drunknar

jag är en hund bunden utanför domus
där minuter blir till år
blir till monster, till hopplöshet

blir till hopp

du har dina rötter
men jag har blommor till dig