Det var Beatles och tonårskänslor, som om tiden stannat den där sommaren, ingen tyckte var riktigt på riktigt.
Vi låg på gräset och sa att vi kommer vara vänner tills vi blir hundra eller något.
Det var inget löfte, det går inte att skriva kontrakt på relationer.
Mer en önskan om att inte förlora varandra i den där svarta världen,
och det var inte bara på natten.

Jag försökte göra om, göra rätt, visste att alla kan få en andra chans.
Sen kanske man är en av dom där andra.
Bakom, utanför, i en annan, sämre del utav staden.
Graffiti på väggarna.
Alla ser förbi dig, som om du var luft.

Ramlade hem från krogen, låtsades att du visade mig vägen.
Tänkte att världen är den samma imorgon men kände att ikväll är den annorlunda.

Nästan helt perfekt.