Det där du sa,
i en gränd bakom City,
där det händer.

Mitt leende låg gömt någonstans,
men inom mig var jag lyckligast på jorden.

Försökte göra rätt,
sitta fint,
säga bra saker,
bara -hej, hej ungefär.

Ville bara springa, skrika, dansa, vara galen.
Drömde varje natt, vaken minut.

Så kom en dag,
jag gav upp det där låtsas livet.

Körde mitt eget race.
Log utan problem.
Beställde en Limousine, bara för att.
Gick ifrån Svensson- stilen.
Allt ur ett annat perspektiv.

Blåste rosa tuggummi bubblor.

Bara-jag-själv-kan-stoppa-mig.