Du tror att för jag rimma
så är jag glad och käck,
men i mörkaste av timma
kan glädjen bara väck.

Då blir de vackra rimmen
ett mantra för ett hopp,
att slagen är ej timmen
för att jag ska ge opp.

Då skriker de så ljuvligt,
så bjärt men ingen hör.
Så ljuvt det låter gruvligt
man tycker att det gör.