Den unga kvinnans bleka kinder bar spår av tårar
Dimman svepte in över heden bar med sig kyliga vindar
Dom gröna ögonen svepte med ängslig blick mot norr
Han hade vart borta länge nu snart två år

Rosen han hade i handen var vissnad sedan länge
Rocken svart av sot med flera krutstänk
Dom hade vandrat i timmar tröttheten kändes
Äntligen var kriget slut alla ville hem

Snart skulle han se sin älskade vän
En spricka i den grå naturen gav möjligheten
Där på kullen står hon
Tiden stod still

Hår knuten hade för länge sedan lösts upp
Dom röda lockarna dansade
Han slängde sin packning åt sidan
Sprang den sista biten

Slöt henne hårt i sin famn
Kyssen smakade honung
Hennes leende gjorde honom svag
Hjärtat slog en volt

Den vissna rosen faller ner på marken
Men i sin hand en annan hand vilar
Den vackraste rosen av dom alla
Hans kvinna snart mor till hans barn




Lynx © M