I kolonnadens skuggor
vandrar min kropp
omedveten. Duvor tuggar,
skuttar små lopp.
Rendroppar duggar.
Min rock är tjock men sliten.
Och molnen bugar
och blixtrar mot sviten.

I pölen syns mina drag,
mitt ansikte försvinna.
Och är det jag
eller en grå dimma
med ögon som sugande eldbollar,
stutsande mot ett enda mål.
Och osynliga vallar
utan något val.