Varje dag, varje kväll, varje tillfälle, varje liknelse, varje upplevelse, varje allt...
önskar att det hade varit med dig.
Varje gräl, varje stolt tillfälle, varje skratt, varje tanke, varje doft, varje känsla, varje allt...
önskar att det hade varit med dig.
Femton år av vetskap om femton år av saknad. Varje dag, varje kväll.

Tar det aldrig, aldrig slut?

Oförstånd då om det idag inte alls självklara. Önskar att jag vetat då vad jag vet nu. Felval gjorda. Ej reparerbara. Förstod inte bättre eller tänkte inte tillräckligt?

Bekanta i drivor, vänner överallt och låtsade kärlekar blir till dagar, kvällar och nätter av aktivitet i överskott och sömn i osannolikt underskott.

Tack... för den tid vi fick och för vackra minnen.
Tack... för alla skratten och för vänskapen.
Tack... för allt du gav och för den största av kärlekar.

Tack för all visdom jag önskar att jag hade haft då.

Jag kommer aldrig, aldrig att glömma dig. Det har jag sedan länge förstått;
I det ögonblick du försvann visste jag precis hur länge jag kommer att sakna dig: Alltid...

Karin Maria - Saknar, saknar... nåt så jävulskt.

Det tar aldrig slut...