Det känns som att det inte går
att vänja sig vid att läsa dig
dina texter.

Det känns som att öppna en ny sida
ur en ny bok varje gång
fast det är samma författare.

Så lika är texterna
för var känsla läsaren fylls av, ändå
som första gången varje gång.

Det som inte verkar fungera
med kokain
verkar åtminstone funka med poesi.

Det repetitiva
i upplevelsen
av nyhetens behag.