Jag ser dej gå nu
bland fallna löv
och glömda drömmar

det finns ingen tvekan längre
du bär ditt ansikte med solen
och du vänder dej aldrig om
för i dina spår finns ingen ånger

du lämnar svärtan bakom
det var ett farligt spel
en spänning just för stunden
men aldrig mer än så

en sån som jag är ingenting att ha
och det visste du redan från början


varje steg är en rostig spik
det är den här hösten som dödar
hammarslag genom huden
när mina rum rasar samman
den tunna vacklande linjen

och det mörka i den stora ensamheten.