Från P.E..Wahlund - "Lövfällning": I gengäld arbetar haiku gärna med allitteration och assonans, av vilka särskilt assonansen har ett inte bara akustiskt utan också emotionellt värde, emedan olika vokaler har olika "laddning"; en upprepning av "o" suggererar sålunda en känsla av vemod. Inte heller står haiku främmande för onomatopoetiska effekter - hos Issa leder ordet "horori" tanken till duvokutter.

FrånTure Nerman -"Troll i Ord": Assonansen - inrimmet - passar särskilt språk med rikedom på klingande vokaler och det dominerande i den äldre spanska litteraturen liksom i den gammalfranska epiken. Det passar mindre den germanska dikten men upptogs där av romantikerna i 1800-talets början efter spanskt mönster. -
I effekt kan det inte mäta sig med slutrimmet eller uddrimmet, men det synes mindre och har däri en fördel som stämningsmedel: att det inte så lätt genomskådas.

U-inrimmet skriver han, är ett relativt flitigt använt och relativt entydig inrimsvokal (här med full synlighet):
Lärkekirr och duveputter
tuppeknorr och orrekutter
gå dock äntligt ut därpå,
att hanen honan nalkas må.
Columbus "Lustvin".

---------------------------------------------------------