Jag företog mig en utmaning
Att tystare än natten min bli
Det kom en plågsam föraning
Om lättheten som krävdes
Då jag med en duns tappade en smula bröd

Andningen var det första
Fick läsa av hjärtats rytm
Synkroniserat fladdrade ögonlock
Fick suset att försvinna

Det var dags för golvet
Undersökande kröp jag
På alla fyra, sen på två
Upptäckte ljudets sprickor som inte syntes
Och jag gled
Löst på de små trampdynorna
Som jag faktiskt stal dagen innan

Ljuset var ett fantastiskt problem
Det var där minnet fick spelrum
Då det fanns hinder som lät och vibrerade
Bara jag rörde de en tum
Men jag fann en ritning som jag tog med

Väl bredd med allt detta
Tävlade jag glatt, mot dig min natt
Men jag verkade inte kunna vinna
Allt som jag gjorde tog du upp
Med ett knäpp på fingrarna
Och visade din dimma i dess fulla flärd
Så stark, så dov, så hårt tyst

Det var då jag insåg mitt misstag
Natten är inte min!
Ack något som jag hade glömt
Jag kan vara lite slug när jag vill
Så med raska steg i vinternatten tog jag mig ut
De led mot en krog
Stor sådan med en ton av underjord
Den var smockad full
Så många som inte tävlade med natten
Gjorde liv och hade sig, rent ut av störde den
Det var då jag obemärkt mot dansgolvet gled
Och dansade min segerdans