Det prasslar i löven när jag traskar runt kring husknuten.
Hösten har invaderat mitt revir och ljuset har definitivt mattats av.
Det vilar något speciellt över denna årstid.
Allt saktar ner...och naturen går i dvala.
mörkret tar överhanden över dagsljuset,
sommaren blott ett minne....lika konstigt varje år.
Ändå borde man ju vara van vid det här laget.
Ljus och brasor tänds...och längtan blir efter glögg,
snö och julskinka.
Allt upprepas i en ständig flod av tid....
I ett enda poetiskt flöde av liv.