Minns hur jag försökte
ersätta en smärta
med en annan

lager
på lager
balanserandes
mellan fötterna

så att inte den enda
skulle bli
outhärdlig

Hur tyst jag var
och hur tomt det blev
och naglarna in i köttet
tänderna i kinderna

Inte heller glädjen
kan ersätta och överglänsa
en annan

Var sak måste få ha sin plats
ensam i rampljuset
Var tid måste få ha sina skeenden
och vi lär oss någonting av allt

Till den här smärtan
försöker jag inte hitta en ytterligare
Kanske för att det är svårt att hitta större,
kanske för att jag har någon att tala med nu,
kanske för att jag bättre talar med mig själv

eller för att jag har lärt mig av mina misstag,
blivit äldre,
gått vidare
Är rädd för att hamna där igen
och simma runt i tomhetens bottenlösa hav

Vill välja glädjen
och inte den påklistrade
utan den glädjen som jag hittat
och lärt mig uppskatta