Med sammetsröst
Talar du till mig
Klättra vidare, jag vill att du ska se
Tvekande travar
Upp med stigen
Föreställer mig en bergget
Springer nu trots att andnöden kräver
Höjd rädslan följer mig
Stopp

Äntligen framme
En djupt frusen ursjö
I handflatan av ett berg
Halvvägs till toppen
Iklädd sin vita klänning
Den känns så bekant
Den lutar sig över snällt
Jag skulle kunna sträcka mig
Låter bli
Du får vänta
För nu måste jag ner
Det är halt
Är dock ej längre rädd
Jag klättrade
Jag såg
Jag vill inget mer
Än mer