Du är knapparna i min mormors gamla syskrin
som jag sparat i garderoben
och har svårt att göra mig av med

De är ju så vackra
att jag vill hälla ut dem över ett sprakande tyg
och bara smeka deras blanka ytor
och fantisera om plaggen där de en gång satt

Det är inte möjligt för mig att vara utan dig
Det skulle vara som att sakna en knapp i favoritplagget
och ständigt påminnas om vad som fattas

Går man knapplös ännu ut iklädd sitt favoritplagg
och låter sig påminnas
med ett finger i maskor av saknad
Eller hänger man in plagget
längst bak i garderoben
tillsammans med mormors sylåda
och alla de vackra knapparna?