Vaket naken
I shortshen från igår
Jag fummlar med resterna som återstår
Från då det brände
Då jag kände, att jag kunde
Benen fryser, kala där
Överkroppen spänner sig
Huden krampar, nacken isklädd
Det är som återkomsten från Survival of the Dead

Dags att leta en poäng
Än är inte vardagen förvrängd
Det är något man får jobba på
Kall må jag va, men det där ute är fanskap
Det finns inte kläder nog
För mörkret och det blå ljuset
Det enda som hörs är radiobruset

Jag riktar in mina antenner
Mot stationer som ränner
De fastnar som färger på en dåligt grundad duk
Lite rinner genom
Lite syns som en skugga av en dold
Färg finns men
Penseln är slut nu inpå greppet
Jag använder den som en krycka
Det får mig att ta upp steppet
Bygga mig en rustning av valsad stål

Utomhus är till för att plöja igenom
Täckbyxor, täckjacka, täcksjal
Täckt själ bakom rimfrostade glasögon
Mot målet

Maten behöver jag inte döda själv
Jag har andra som begår brotten åt mig
De som tappat sin själ för pengen
Den jag bidrar med, då jag fixar den
Sittandes hemma, kreationens guldskit
Spottandes som en doberman ur en brandsläckare

Rider ut, som riddarna på korståg
Här ska det ägas på mitt has
Hugger luften, smälter snön
Lämnar inga spår
Bränner inga broar
Inget som behövs då staden redan död

Affären må vara en fest
Men alla svälter
För empatin flödar endast under isen
Så tänk på det
Nästa gång du ser min stridsvagn ploga
Att

Utomhus är till för att plöja igenom
Täckbyxor, täckjacka, täcksjal
Täckt själ bakom rimfrostade glasögon
Mot målet
Det sista hålet