I bristen på solen som skiner
Jag fylls utav adrenaliner
I ådrorna blodet det rusar
Kvickt såsom höstvindar brusar
tills en dag närsom vintersol lyst
Jag blir stilla, fast och förfryst.
Mina lemmar jag inte kan röra
Och jag känner jag inget vill göra.
I dvala i väntan att tina,
då vårsol igen börjar skina.