Någon gång i veckan efter måndagen 24 maj 2004 inträffade en händelse, som jag kommit att berätta för mina vänner, citera på partyn o frotera mig vid när det är kyligt om lustigheterna, men som jag till min FÖRVÅNING inte återberättat i skriven form här på Poeter. Varför? Vet icke.


Plåtcontainern med Riksutställningars \"Gränser\" var trygg och enformig, och vi som sysselsatte oss i lådan åt gärna mat, och detta ett par tillfällen på Den Asiatiska Restaurangen i Hyltebruk. Maten smakade bra och ingav viss äkthetsklass. Personalen talade bristfällig svenska, och min vietnamesiska var om möjligt ännu sämre. \"Kyckling med currysås eller sötsur sallad\" lyste fortfarande i mina ögon då jag steg in, besluten av att smaska asiatiskt denna vårdag. På Den Asiatiska Restaurangen i Hyltebruk. Jag tittade tvekamt på menytavlan.
\"Stekt tungspett filé med ris\"
- Ehh ... vad är \"Tungspettfilé\" ..? frågade jag den lilla mannen vid kassan.
- Fing, svarade han med övertygelse.
- Va ..? försökte jag med någon slags blankhet i ansiktet.
- Fing, upprepade han tryggt.
- Fisk ..? testade jag konstaterande.
- Ja, sade han varmt.

Tungspettet smakade gott och jag vill mig minnas blivit hyfsat mätt dessutom. Gränserna flyttades väldigt lite, jag fick rökt ett par cig i pauserna och cab-hemfärderna genom skogen, containern drog vidare, och Dahnberg hade sitt livs tredje möte med KaptenKatt helgen efter. Life kan vara märkligt, ladeis å gents. Fing.