Färdas i en lila kapsel
genom Världens nervsystem.
Göra upp en liten skärseld, -
för å värma kalla ben.

Lyssna på mitt ljumma hjärta -
mitt i all vår rymdtrafik.
Som prinsessan på sin ärta;
Fattig ande vill bli rik!

Astronauter kom i kvällen.
All vår början var rätt svår.
Kornets klagan uppå hällen, -
regnat bort varenda vår.

-Vandrare i Universum,
var man alltsen första stund.
Dessförinnan, i ett tomt rum -
vild och laglös, - som en hund.

Någon styrde, någon ställde.
Ingen Nåd fick nånsin ges.
Ingen visste vad allt gällde, -
är min kluvna hypotes.

Nu, har vi växt upp ur Brottet
av en kullvält evighet,
häpna - inför Överskottet -
utav Allt, - ingen gick bet!

Äntligen vi rymden skådar -
inifrån oss själva, nu.
Ej som dockor i en låda,
vilka, blott, vill komma UT!

Som att finna Alltets Sägen --
-- sann och verklig, - absolut!
Vi är här, och lång är vägen.
Aldrig mer skall Allt ta slut!