Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lapptäckedikt

En av alla.
Vill ej falla!
Vill komma ut!
-Får jag ett 'skjut'?

Sitt Öde fly.
Månen är ny.
En blodig rit.
-Kommer du hit?

Skratta åt allt
som Fán befallt
ska bli mitt ve.
-Må det ej ske!

Istället, går
jag likt ett får
mot Gryningen.
-En Frälsar´ns vän!

Vill vara fin, -
- ej ha sur min.
Vad skall hända?
-Skall allt vända?

Är satt uti
en Tomhet, - fri.
Ingen kan nå
mej i min vrå.

En somarnatt
hördes det skratt,
ur svarta djup.
-Jag tog en sup!

Kaffe är bäst,
vardag som fest.
Mitt 'nyktervin', -
- 'gladmedicin'!

Växande gräs
och blomster ses
i en sann vår, -
- ej metafor.

Hippa hästar
ängen gästar,
går och betar,
lyckan letar.

Kanske finner, -
om jag hinner,-
en ny make,
annan stake!

Eller -- så ska
jag trogen va´, -
i Minne sött -
den som har dött.

Han mitt Allt var,-
- min käre karl!
Den bäste man -
jag nånsin fann!

-Se, en loppa,
som kan hoppa.
Så studsar vi -
- från liv till liv.

Andarna går
Salighets Vår
så till mötes i
Masshysteri.

Då, jag mej lagt,
jag somnar, strax,
och drömmer om
Sanning som kom.

När jag vaknar -
dej jag saknar,
du som gick bort
från liv, för kort.




Bunden vers (Rim) av Marianne Räf
Läst 222 gånger
Publicerad 2012-11-04 17:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf