Ruvar på hemligheter
ur det Förgångna,
som ligger som en klump
inom; det växer inåt, -
som de dödas lera.

Livets bräkande lamm
skuttar över gravstenar;
jag räknar dem, vid
det fjärde störtar jag
in i Drömmarnas djungel.

Möts av softa psykoser,
som blundar och skrattar.
Det är som om att jag är
dem till behag - genom att
vara vemodig och krank!

Vill inte brinna i
Eländets eld! Vill häva
mej ur förlamningen, giftet
ger och undkomma den
ilskna tjurens horn!

Väntar på å få in
mera sol i mitt liv.
Ljusa strålar, som kan
torka mina tårar och
värma min frusna själ.

Fast, - det är klart!
Många har det mycket värre,
än vad jag har det!
Jag har, ju, tak över huvud
och får mat varje dag!

Så, varför knorra å klaga?
Snart, kommer det medicin,
som gör underverk med
sjuka nerver och med
ett psyke på deken!:

Citalopram och Fluanxol,
Truxal, Zyprexa och
Nozinan... gör mej glad,
igen. Ny Tid --
stundar - i Fjärran....