Känslor och pengar har alltid gått hand i hand
och den personen som kunde sammanföra de två
lever rikt idag.

Och jag skulle kunna tänka mig att köpa ett ton överprissatta snuttepluttiga goseposiga röda hjärtan för att trycka upp det i andningshålet på mannen bakom Valentindagen... för jag kväver några andetag varje gång jag går förbi ett stort rött jävla hjärta som skriker av uppmärksamhet och \"krama mig\"-syndrom.

Det är ingen hemlighet att man kan tjäna pengar på känslor... det är princip det som alla helger går ut på... den du tycker mest om förtjänar det dyraste och ve dig om du struntar i att ge henne ett diamanthjärta på alla hjärtans dag...
och jag undrar hur mycket jag kan få köpa ett grishjärta för hos närmsta bonde... jag tänkte nämligen fira alla hjärtans dag och spika upp det till allmän beskådan på min ytterdörr... med 3 tums spik och smycka den med en ljusslinga som blinkar med varierande hastighet. Jag hoppas att mina grannar kommer att uppskatta gesten lika mycket som jag skulle ha gjort.

Och man klagar på det ädla yrket prostitution och kvinnorna/männen som säljer sina tjänster... för hu så omoraliskt, fel och ovärdigt det är att sälja knull, att öppna sin kropp till vem som helst som kan betala...
och de hemska män som går till dem, för det är ju alltid män och inga kvinnor och de männen är sexgalningar och perversa och uppå allting så fula att de inte kan få något den riktiga vägen... att ragga upp någon på krogen gratis. 50 åriga Torkssvin som stillar sina hungriga lustar på unga kvinnor som knarkat ner sig så mycket att de längre inte bryr sig.

Men på alla hjärtans dag, finns inga horor eller torskar bland de som säljer köper hjärthalsband och chokladaskar, nej... det handlar ju inte alls om att någon har någonting att erbjuda, det handlar inte alls om en industri som gör reklam för sin produkt, kanske inte står på en kall vintergata i raff-set och långkappa och böjer sig lagomt mycket ned för bilisterna som stirrar ut genom varma fönsterrutor, men likväl trycker upp reklamblad efter reklamblad, kärleksinslag på en allmänna reklamslingan på TV och hjärtan överallt... den förbannade formen av hjärtan så långt ögat kan nå...

är det förresten bara jag som tycker formen är vidrig, jag ser på den och tänker på ett gammalt tant-arsel som visas upp i vädret med hängande skink nederdelar...(?) hur som helst...

och vi som köper alla dessa krimskrams saker i hopp om att det gör oss mer älskad. Vi som kanske tom köper det största, dyraste valentinkortet i affären och skriver... \"Du är den viktigaste personen i hela världen. Jag älskar dig...\" för att sedan skicka hem det till sig själv och gråta floder över att det är den enda post man får på hela veckan... vi som faktiskt betalar 45 spänn för en fem centimeter jävla smilande nallebjörn som håller i ett hjärta stort som en lilltumnagel, är vi inte egentligen ett enda jävla pack av känslotörstande torskar som köper oss tillfredställelse denna dagen av många?

Är det inte värre att köpa känslotillfredställelse än orgasmtillfredställelse?
I varjefall på någon nivå mer ärligt.

För alla små söta saker blir så mycket viktigare idag för allt betyder automatiskt mer för att det är alla hjärtans dag och alla kärleksförklaringar mer gulligt och äkta och varför inte vänta med att förlova oss till alla hjärtans dag för då kan vi ha någonting att fira varje år i hela våra liv för vi kommer ju aldrig att vara åtskilda den här dagen och ingen av oss kommer att vara otrogen och göra slut så det spelar ingen roll att risken finns att varje år den 14 februari i hela våra liv så kommer vi att minnas dagen då jag förlovande mig med den som förstörde resten av mitt liv... för vi kommer ju att leva lyckliga i alla våra dagar för vi bestämde oss för att förlova oss på alla hjärtans dag hurra för oss...

Självmordstatistiken ökar denna dagen... låt oss gå ut och fira med alla våra vänner och köpa en hjärtformad hallongräddbakelse och skvallra om senaste kärleksparen och fyllehistorierna...




För övrigt svaren på era frågor;
Ja, jag är singel och ensam den här dagen.
Ja, jag är pank och hur som helst inte råd med några hjärtan idag.
Ja, jag är en bitter äcklig liten person som ingen tycker om.

men vet ni...?

Jag skulle ha avskytt den här dagen oavsett om Brad Pitt hängde på mitt dörrhandtag (speciellt om han gjorde det).

Om jag råkade vara ensam arvtagare till imperiet Hilton...

och om jag skulle vara den trevliga och folkkära Dr Phil - alla husfruars hetaste fantasi... och alla äkta mäns maskot.

Så ni vet.