Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Punisher

Vännen.
Det borde varit jag som varnade dig.
för det som alltid funnits inom mig
men jag svalde hårt och låtsades
att det försvunnit för gott

de stålskodda kängorna sparkade ännu ett tiotal
sparkar mot mannens överkropp innan kniven stacks
mot strupen och skar av pulsådror och andningsvägar
ett rosslande sen blev allt svart

det var
den största lögnen
av alla lögner
jag någonsin ljugit

kedjan mellan handbojorna krokades i karbinhaken
och mannen hängdes upp med fötterna strax ovanför golvet
kombinationer av slag och sparkar haglade över den hjälplösa
kroppen, som tjänstgjorde som boxningssäck sina sista
kvalfyllda timmar

jag har aldrig kunnat tala
fler språk än det jag var född till att tala
det språket som alltid bott i min mun
är det som aldrig kommer vika från min tunga
det är ett svartsjukt språk
som hemsöker de otrogna om natten

lera och löv fläckade uniformstyget när mannen kröp längs
stigen, utan all tidigare medfödda dominans bad han förgäves om nåd
med det vänstra benet i oen onaturlig vinkel slutade han sina
dagar med hjärnan utsmetad i barken på en tall

jag kramar kudden hårt och hoppas
slippa vakna upp för att kontrollera
dörrar och fönster och andning
men imorgon kommer vara ännu en dag av ångest
och ännu lite trasigare inuti

han virade gitarrsträngen runt halsen, frågade om det var så han gillade det
om det var så HAN brukade göra
så lämnade ännu en Hagamannenklon jordelivet



är en riktig man
lika riktig
som han var
innan han sålt ut sina ideal?




Övriga genrer av Wodan
Läst 556 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-12-16 22:05



Bookmark and Share


  Helen_Varghierta
Du skriver som en gud, dina ord spräcker pannben och slår upp ögonbryn. De stannar inom en efter varje mening och allt blir bildspel i ens hvud. Tack för att du delar med dig av din talang, tack för att du visar mig...

Du är så otroligt duktig och du formulerar dig så väldigt starkt.

Vännen min.
2007-12-17

  Helen_Varghierta
vännen min,
jag behöver ingen varning
du har berättat en del och resten går att tyda.
Det spelar ändå ingen roll för jag är här för att stanna, och ingenting skrämmer bort mig.

Du är den där personen som stryker håret från mitt ansikte och ler lycka rakt in i min hud. Du skyddar mig från allt mörker då jag är i dina armar. Jag hoppas att jag kan göra att saker känns lite bättre ibland av att vara tätt intill dig. Du är den smartaste människan jag någonsin träffat, och det är ett nöje att diskutera saker med dig... att kasta runt tankar och komma fram till världsomspännande saker. Du är den som tänker på kattjäveln och smeker pälsen, trots att du är så trött att du nästan somnar, bara för att hon ska ha det bra. Det är du som tar på dig att hjälpa dina vänner då de behöver hjälp - och ställer upp gång efter gång...Du har alltid stenkoll på vad som händer runt omkring dig och jag vet att du aldrig skulle tveka att hjälpa en som behöver om någon skulle bli attackerad. Oavsett om du aldrig sett personen innan. Totala främlingar. Du dödar demoner på gymmet, är massa stark men ändå är du alltid så oerhört noga att aldrig låta ditt humör få komma över mig. Jag har aldrig träffat någon så underbar... jag har aldrig träffat någon som dig.

Det skulle vara en lögn av dig att säga att det var det enda språk du kunde när jag vet motsatsen.

Du ska inte behöva känna såhär... ändå önskar jag att fler vore som dig... du skulle aldrig tveka... du skulle klara av att rädda människor... du skulle kunna göra en skillnad för någon. Precis som du alltid gör en skillnad för mig.

Du är en alltför underbar människa för att ätas upp av det här, du skulle aldrig behöva... det är inte du som borde skadas av det. Det är de som förtjänar det och du är inte en av dem.

Du förtjänar lycka min vän, du förtjänar att kunna leva och andas och sova fritt. Du förtjänar endast en massa värme och kärlek och du förtjänar det bästa som finns.

Jag älskar dig. Allt tid.
2007-12-17
  > Nästa text
< Föregående

Wodan