vilsen på cirkelvägar i skenet av ingenting
hon hade lärt sig att rädsla bara fanns
hos den som hade något att förlora

stängande bort det ljus som inte fanns
för att behålla tron på kanske
och hon levde för den illusionen
medan hon föll i verkligheten

någonstans föddes en röst
- en ledsyn för den blinde
och varje steg blev ett steg starkare
för varje ord en vandring mer trygg

värmen från handen hållandes hennes
smekandes över frysta fingrar
hans ord tinade tundran
och när näthinnan vande sig med ljuset
var hans väsen det vackraste hon sett