Sönderdragen

Sönderdragna är mina känslor, trådar av mitt inre uttöjda till bristningsgränsen. Sönderdragen är natten, himmeln långt utdragen,stjärnstoft pudrat på de blanka ytor som lämnats nakna och reflexiva efter himmelns försvinnande. Sönderdragen är dagen, solen uppsplittad i miljoner små atomer, atomos i konstant rörelse,odelbara. En ljudvåg som får allt att darra, en ljudvåg icke söndersliten yttrandes orden ”Vad hände?” i all förvirring som uppstår efter stormars förbidragande. Tomma blickar som går upp och ner,kors och tvärs över den sönderdragna himlen,oförmögna att förstå. Naturfenomen, mirakel? Vem vet skillnaden när universum som vi känner det blir sönderrivet i miljoner små pappersbitar, pappersbitar enkelt uppbrända. Atomerna är pappersbitarna,vi är texten. Vad för historia ska ner på pappersarken? Vad ska skrivas härnäst?