Kärlekspoem till fyllot

En parkbänk så ljuv. På parkbänken ligger fyllot, är det hens naturliga hem? En person utan hopp och drömmar, en person utan familj. För denne existerar bara kvällen, hens enda mål är buteljen, denna dekadensens konfirmand kanske är guidad av en övernaturlig hand? Kanske detta är hens mening precis om överklassens är att kalasa på svål. Kanske en man eller kvinna under buteljen även kan vara god, kanske är detta guds ord. Att leva sina dagar som en hedning är att leva sina dagar med en högre mening. Att supa slåss och svära allt detta i guds ära.