Du är beryktad,
hatad,
respekterad.
Ett tvättäkta svin.
En hatets vitamin,
som trivsel duperar.
Alltid baktalad -
en ondskans smycke.

Dina tankar var ensamma,
en plats för få -
bara för dig!
Du grät,
i din säng.
Lyckan föll,
du sträckte dig -
för att nå!
Silvertejp,
ströp din ängel.

All din synd,
ackumelerad,
tiofalt.
Att greppa tag,
om din själ.
Ett långsamt farväl,
av stoiskt material.
Stål så kallt,
skallen perforerar.
Din empati - så blind!

Din smärta -
så ren,
så skör.
En pojke dör,
att växa upp,
likt en sten -
utan hjärta,
utan hopp.
Att döda,
att förgöra.
En lupp av ilska,
att bränna -
andras fulla liv.

Brutal avund,
ur faders hårda hand.
En plats i minnet,
att forma barnet,
med moderns band.
En längtan,
en blick -
en tom famn.
Röda ögon -
vid avgrundens rand.

Älska mig,
älska mig,
älska mig!
Säg att du älskar mig!
Jag ligger på mina sargade knän.
Jag ber dig se mig,
ge dig hän.
Ta mig i din famn,
låt din glädja brusa -
i mina vener.
Låt din lycka få blåsa,
över min hjässas öde hamn.
Ge mig ljudet av empati,
kyss mig!
Din beröring -
startar mitt liv.
Et liv?
Ett liv!
Ett liv?

Jag har inget liv...
Ett ruttet löv,
saknar ingen -
skall av jorden bli en del.
En förlorad,
en död.
Ett frö,
en blomma -
i mitt bröst
att skjuta ut!