Jag är här nu, känner din glädje
Du har saknat mig det här året vi varit separerade
Vi håller oss tillbaka

Du har levt ditt liv
Jag har levt mitt

Jag i väst - du i öst

Kärlekens band håller kvar
Hur ska det bli, vad vill jag,
du vet vad du vill
Osäkerheten inom mig kryper närmare
Nu kan jag inte fly, jag behöver stanna och möta upp
dig och mig

Säga Ja, eller Nej

Varför ska man vara två när man kan vara fri?
Det gör ont i hjärtat, jag stänger
jag kämpar emot
kom inte för nära
då kapslar jag in mig och stänger dig ute, igen

Men inte bara det
jag stänger mig själv inne,
eller ute, från det verkliga, skira, vackra,
känslan av kärlek i hjärtat, gemenskapen, medkänslan,
glädjen över att dela

Jag undanhåller mig själv kärlekens gåvor
och ger mitt MasterMind hela makten
det oövervinnerliga, starka, med alla fantastiska tankekonstruktioner

Jävlar, helvete, det skriker i hjärtat av intensiv smärta
Hur kan du göra så här mot livet

Varför kan du inte bara slappna av och ta emot
För en gångs skull?
Bara släppa taget och följa med?
Vad har du att förlora?
Låt kärleken bära dig, det är din födslorätt

Hur kommer det att bli?

Gud, jag önskar att din rådgivningsbyrå
kan vägleda mig
men det tutar upptaget
många före
var god vänta

Älska på avstånd
fortsätta att drömma den utopiska drömmen?

Eller, släppa taget och hoppa?
Oavsett vilken tunna jag hamnar i
blir det en ny upplevelse
och livet går vidare
till dess att det är slut
och allt är försent

Finns det någon lösning
på den här ekvationen

Någon sitter inne med svaret?