Lösryckta meningar dyker upp i mitt medvetande
som bitar i Livets stora Puzzel

Har vi fått någon bruksanvisning?

Finns det några kantbitar som begränsar,
eller är oändligheten närvarande
i en ständigt växande skapelse?

I begynnelsen var ordet
Vilket ord?

Varde ljus och det vart ljus
Det är mer än ord, det är ett kommando!

Ur stoftet skapade DU Mannen till Din avbild
Vilket stoft? och vilken avbild?

Från ett av mannens revben skapade Du sedan kvinnan

Men hon blev inte till mannens avbild
Det vet ju alla
Hon blev uppgraderad
för att komplettera till fulländning?

Kvinnan, en varelse så skön
att Mannen sen tidernas begynnelse
åtrått henne och längtat efter att förenas med henne,
komma in och möta henne i den underbara heliga grottan.
Där det magiska livselixirets nektar är som magneter som alltid kittlar.
En plats där nya frön startar sin existens

Sanningen var kanske den, att DU -- GUD kände Dig ensam!
För att skapa fulländning, behövs mer än ensamhet
Det krävs en korsbefruktning
När Du skapade mannen till Din avbild, insåg Du att något inte stämde

Mannen behövde något som tog honom bortom
som kunde föra honom utanför begränsningarnas tankebanor
av invant stoff
Något som kittlade så mycket att livets växande och utveckling för alla tider skulle bli förevigat

Därför skapade Du Kvinna.
Du ville samskapa med oss, leka en kär lek,
döva Din Ensamhet genom oss

Nu finns vi här
Vi skapar tillsammans genom våra ord
våra liv
det finns inga kantbitar i fantasin
DU har gett oss fria händer

Så, vad väntar vi på
vi har alla orden
vi har varandra
vi kan leka i kärlek
skapa den värld vi alla längtar efter

Eller har jag fått allt om bakfoten?

Jag KOMMENDERAR
Varde glädje!!

Kanske jag får öva,

det är inte alltid det blir perfekt första gången...